När Maj kom till världen

Halloj!
 
Nu var det bra längesen jag skrev och det har ju hänt en del=)
Som många av er vet så har ju Hallon kommit till världen! Nu går hon under namnet Maj=)
 
Jag slutade jobba på fredagen den 19:e februari och natten till onsdagen den 24:e satte det igång.
Jag var inte alls förberedd, hade inte känt av något under dagen och var helt inställd på att jag skulle gå över tiden men så blev det inte..
Vi åkte in på morgonen när jag hade täta och kraftfulla värkar. När de kollade hur mycket jag hade öppnat mig så sa de 4cm men ett par timmar senare så var jag bara öppen 2cm. Kändes sådär när man förväntade sig att det gick framåt... Detta var någon gång under förmiddagen, då fick jag en sömntablett och en morfinspruta för att kunna sova lite..
Jag somnade inte men kunde slappna av mellan värkarna iallafall..
 
Strax efter lunch kollade de igen och då var jag öppen 4cm så då fick vi komma till en förlossningssal igen...
Resten av dagen är ganska luddig, jag vet att jag fick lavemang, duschade, de tog hål på fosterhinnan så vattnet gick, började med lustgas, fick värkstimulerande dropp, ryggbedövning (den var fantastisk), nålar i fötterna och sen tog de bort droppen och jag somnade... Strax efter midnatt kom en barnmorska in och sa att det går inte framåt längre och barnet är stressat så de ska ta ut henne med kejsarsnitt...
 
Jag var inte alls beredd på det och blev jättenervös. Strax efter kom hela läkarteamet och de rullade in mig till operationssalen. Simon fick ta på sig kirurgkläder och följa med.
En massa personer presenterade sig och de gav mig bedövning. Efter en stund kollade de om den tagit men jag hade fortfarande känsel så jag fick mer bedövning, den tog inte heller helt och till slut bestämde de att de skulle söva mig. Då fick Simon gå ut och någon  minut senare sov jag.
 
När jag vaknar ligger jag i ett mörkt rum, jag hör röster men ser ingen. Sen kom barnmorskan och pratade med mig och rullade in mig till en sal där Maj låg och fick hjälp att komma igång ordentligt. Jag fick hålla henne men var så trött så jag somnade emellanåt och fattade ingenting. De berättade att hon inte mådde helt bra och skulle åka till Halmstad tillsammans med en läkare.
 
Jag och Simon sov några timmar och åt sen frukost och på förmiddagen åkte vi ner till Halmstad, han körde och jag fick åka ambulans.
Väl där fick vi ett rum och sen fick vi gå upp till Maj som låg på neonatalavdelningen, det var otroligt skönt att få träffa henne och hålla henne i ett mer vaket tillstånd och se att allt var okej med henne=)
 
Två lagom trötta nyblivna föräldrar, första gången vi träffar henne i Halmstad♥
 
 
Tydligen luktade det infekterat när de öppnade mig så de trodde att hon hade någon form av infektion så hon fick antibiotka i tio dagar. Hon hade även svårt att syresätta sig så hon fick syrgas första dygnet.
Hon blev även sondmatad de första dagarna.
 
På söndagen blev jag utskriven från BB och då fick vi ett rum på hennes avdelning. Vi blev kvar där till onsdagen, då var vi lagom trötta på sjukhuslivet och väldigt glada att få komma hem=)
 
Tiden efter att vi kom hem var härlig och jobbig omvartannat, nu går det bättre och det känns som att jag har fått mitt liv tillbaka igen=)
Eftersom de snittade mig så får jag inte lyfta tungt på åtta veckor så mamma och Simons mamma har hjälpt mig med stallet tack och lov♥
Nu har jag börjat så smått att göra det själv och jag har börjat promenera Schackis, tanken är att jag ska börja rida nästnästa vecka.. Det har jag saknat!
 
Här kommer lite bilder, vill ni ha lite bättre uppdatering på bilder så följ mig på Instagram (finns länk till höger------->>>>)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det var allt för den här gången, lovar tätare uppdatering framöver=)
 
En låt kan ni ju få med såklart! Man blir ju lite blödig när man fått barn (jag har iof alltid varit det) och denna låten sätter ord på många känslor och jag älskar videon♥ I Hope you Dance med Ronan Keating:
 
 
Var rädda om er♥

Kommentarer:

1 Ullrika:

Åååh jag visste inte det var så stökigt för er :( du är så jäkla cool som fixar en sån pärs helt bra! Hejja dig och Maj och Simon också såklart och era mammor som hjälper med hästarna!

Krams!!

PS. Gissar tandläkaren inte är nåt särskilt numera ❤️

Svar: Det blev inte riktigt som planerat, tur man inte vet saker innan de händer =) Det var tufft första veckorna men man har ju inget annat val än att klara det.. Nu går det bättre och vi kan njuta mer av varandra=) Nej, tandläkaren borde vara en baggis nu!

Krams
Julia

Kommentera här: