Om hur ont det gör
Några saker som framkallar den inre smärtan hos mig är:
När jag köde KETbilen hem på en mörk 153:a, Ullisarna satt jämte, och det står tre bilar längs vägen med varningsblinkers och en reflexklädd man med gevär går före en man som är väldigt vinglig, antagligen chockad, mot ett djur som ligger i diket, det ser ut som en liten älg, kanske bara en kalv? Han lyfte lite på huvet, mer hann vi inte se.. Tänk så rädd han var stackarn, och hur ont han hade... Det gjorde ont i hela mig...
När jag tänker på Camilla och hennes familj, vilken katastrof som drabbat dom.. Både hon, som ska försöka vara stark för sina barn, för hennes man som ska vara stark för hennes och barnens skull och för barnen som inte förstår vad som händer... Det gör ont...
När jag tänker på barn som är ledsna... Det är en av anledningarna till att jag starkt funderar på att inte skaffa barn, hur ont det måste göra i hjärtroten att se sitt barn alldeles ledset.. Jag tänker bl a på den där gången Meja skulle få åka till mormor och sova över, men Tira som var för liten då, fick inte följa med och hon försökte bita ihop och vara en stor flicka, men underläppen darrade förtvivlat... Hur klarar ett mammahjärta sånt när inte ens ett mosterhjärta klarar det utan att hålla på att gå sönder?
När jag tänker på min älskade mormor och att det börjar närma sig 2-årsdagen sakta men säkert.. Jag saknar henne så jättemycket... Ibland när jag får en stund över så tänker jag att jag skulle ha hälsat på mormor om hon levde, och druckit kaffe med henne.. Jag lyssnar på Decembernatt med Peter Jöback och tänker på henne... Älskar dig mormor... Det gör ont..
Idag köpte jag ett Rosa Band, och hoppas att det kan bidra till att några iallafall får den behandling de behöver och klarar sig med livet i behåll och får se sina nära och kära växa och bli gamla... Köp ett du också, för det kan drabba dig, din syster, din mamma, din dotter, din bästa vän.. Ja, vem som helst egentligen...
Låttips: Decembernatt med Peter Jöback: